Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman viude dHål mu heg eeh sia* iiuUi,
i-lande. ateg. Han ville likasom springa andan tina
egna, orediga kanaler, siu eget — ojämnt, oroligt
klappande hjerta. Men, aek! de följde »ed och
talade ett nytt, ett hiltilla för Herman okäedt
apr$k, om lidelser, aom kvarkan religion, moral
eller förnuft gillade, och aom alla deeaa trenne
magter aa mm antagna ieke voro i atind att
full-ko ra lig t qväfta, nedtysta och kufva. Det fauna en
roat i botten af Herman« hjerta, aom di och c)a
h viskade de hänförande orden: "Tänk, om hon
inre oskyldig och dygdig!”––––en annan, aom aa**
de: "Tänk, om hon vore fri och dio gelikel"——
och, för att fly denna — hjerta t« farliga
aireu-sing, ilade Herinan allt fortare och fortare,
likasom kunde nau springa undan den mögligaste
lidelse, aom Skaparen nedlagt i ett menuiskobröst.
Än ilade Jun efver en bländande mindager, än
genom en kois vart skugga; — — — men hastigt
hejdar han sitt lopp, — — — stadnar––––— och
Jyaanar, Han tycker aig hora sagta roster framför
sig, aom närma.sig allt mer och mer. Herman
andades icke. Man liar ibland eu underbar
för-miga, att känna närvaron af ¿let fö re mil, aom
uU-slutande sysselsätter vära ta u k ar, äfven när det
döljea för vira yttre sinnen» Herman trodde *ig
snart i den sagta ln i »k ningen dock igenkänna
Blett-das röst. Herman var sjelf i skuggan, — — ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
