Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diosus, som studerar for att blifta Prest”, :— —
icke kan belibfva stort mer an ett uns Hebreiska
g&mt ett gran Grekiska och Latin, — och att allt
annat vetande är barlast, som gerna kan kasta6 i
sjön.
— Gerna för mig; — svarade Alarik skämtande
— men säg mig bara till, när Herrn kastar oi*
ver bord sin dråpliga röst och mycket annat
äf-ven, som Herrn har i mångfaldigt rikare mått äo
jag, så att jag må få fiska npp det, om det jnu
fin skulle kosta mig att dyka till bottnen eller
fråkta mig dit under dykare-klocka.
Herman rördes af Alariks öppenhjertade
bifall, under hvilket icke tycktes ligga det ringaste
annat ån lians verkliga mening. Herman rördea
af sin egen himmelsskriande orättvisa mot en ung
man, som icke gjort honom annat ondt, som Ju*
icke kunde förehrå något annat fel, än att älgka,
och kanske älskas af Blenda. — <— Herman .rör»
des af det goda hos — sin rival. — Herman
var således icke så djupt fallen, som han kände,
ty sista instansen af en brottslig kärlek är en
o-begränsad orättvisa, mot den man tror vara
Jyck-ligare ån en sjelf. — — En våt hinna drog sig
öfver Hermans öga, ,oc!i han räckte slutligen
handen till Alarik, medan han alltjemut preludieradc
med den andra, i basen.
— iBaron Alarik tror mig lingt bättre än jsg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
