Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
är, — sade Herman, for ett ögonblick
bortglömmande sin harm och endast talande nr ett
manligt och upprigtigt hjerta.
Icke det ringaste af allt detta undföll
Blenda: hon talade vid sin mamma, hon var
uppmärksam mot aina svägerskor, hon afhörde och
besvarade Hildas tillgjorda reflexioner om Hermans
sång, hon sade dä och då ett artigt ord till
Mamsell Deiaville, hon gaf aom oftast ett artigt, fast
litet kort, svar till sin nftgot näsviaa neveu, hon
glömde aldrig ain man, hon gaf då och då sm&
uppdrag; ät JUlia och åt den beskedliga Capitain’,
hon lekte och pratade med barnen; men icke
desto mindre märkte hon allt, och af hela Hermans
och Alarik 8 samtal, aom de eu lång stund sedan
fortsatte, undföll henne icke ettord, icke en blick.
Sanningen började blixtra fram, men cå hastigt,
ett hon omöjligen kunde urskilja dess former.
Hon nig blott, ett den blandade och förvirrade
hennes öga, — — hon kände, att den upphettade
hennes kind och satte hjertat i spräng; men hon
»visste ej rätt, h vårföre, ännu«
Blenda sattes denna afton på hårdt prof: hon
måste, — böner och undflykter hjelpte inte, —
hon måste sjunga en duo ur Figaros Bröilopp —
— — •— med Herman! — och Fröken Regina
akul-ie sjelf accampagnera. De atodo således på hvar
ain sida om henne« stol, — — och en gång, — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
