Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbedja — och mycket offra åt,––––blifvit se-
dan urminnen tider helgad åt dansen. Ingen
småstad, som då ej har sin assemble eller, moderaare
taladt, — sin soirée; ingen ort, der ej någon af
possessionaterna då låter spela upp till en tarflig
eller prydlig bal, och visst ingen by eller något
af flera åboer beboddt hemman, som ej då består
sig en stojande och munter lek«toga, eller någon
betydligare herregård, der ej folket får — "roa
sig”, — ty, Gndi tack!––––den tid år mest for-
bi, då man nekade de ringare klasserna att dansa.
––––-Att dansaf — — — Man upprepar detta
ett par gånger, för att dey som ej tro sig höra ratt,
dock skola iinna, att de göra det, och för att des
som aldrig kunnat tänka sig något dylikt, skola
f& veta, att det fanns en tid, och det i nittonde
seklet, — då folket livarken fick eller tordea
dansa. — Men nu dansa de!
På .Lindsjö var denna dag stor bal: alla
grannar bjudna ”på kaffe samt att passera aftonen med
dans”, — och klockan fem å lialf sex klingade
o-taliga bjeilror på borggården, ty alla ville försö*
ka det unga slädföret på den om natten nyfallna
och jemna snön. En dylik liten slädfart, helst
om den är den första under vintern och med ett
nöje i perspectiv vid resans mål, stämmer sinnet
gladt och muntert i förtid, och glada och muntra
voro åfven alla de minga gåster, som, efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
