Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma,–––– - — och känslan —-— ar rikare
än någonsin! — — — O, de tysta, de saliga
stua-der, då kärleken ännu är stum, men så vältalig i
siu stumhet!––––-Det är just dessa stunder, —-
— rena, ångerfria, — — htarje önskan fyllande,
— heliga och oförgätliga, — — som må hända
ensamma och allena kunna gifva någon försmak af
den himmel, som väntade oss, kunde vi bara
framgå på vår bana med ögon, endast öppna för det
sköna, härliga målet, men slutna för hvarje
lockande frestelse, som vid hvarje steg vill draga
blicken åt sidan,––––-allt längre, allt djupare,
— allt bedrägligare.
Herman lösryckte sig med våld nr denna
förtrollning.
— Nej, — sade han — jag mdste ut–––––––– och
se till, hnrn man skall komma vidare; ty här —
— — få vi väl icke stadna likväl!––––-— Och
han gick.
I dessa ord låg intet, — och ändå så mycket!
Blenda såg sig tyst och tankfullt omkring: stugan
förrådde armod; men detta framstod ej 2 fula,
motbjudande former, utan låg så stilla och
rörande bakom en hög grad af ordning och snygghet.
Ovillkorligt sväfvade för Blenda, för den rika,
sköna, af all verldslig glans — orahvarfda Biet)*
da, — — hvars minsta juvel i de rika örhäiigena,
hvars minsta perla 1 halsbandet var mera lärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
