Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ral Icke sårdeles skadat sig, men var I ett
fullkomligt rim g t tillstånd; håstarne voro
if-ven något skadade; men med gossen rar ingen
fara. Herman frågade således Blenda, em hon
befaltde att stadna qvar flår, tills han farit hem
till Lindsjö efter annat equipage, eller hnrn bon
ville göra.
— Nej, det går inte an; — sade Blenda — der
Anns dessutom icke någön tåckt slåda mer, ty
de 8ro alla i denna moment på Svaneboda, och
Mamma skulle blifva grufligt orolig for mig, och
en evig tid droge det ut, inan jag komme hem. Otom
allt detta, — tilläde hon, på en gång suckande och
leende — så vill jag gerna komma snart härifrån,
ty den goda, men vidskepliga hustrun håller mig
for inte mer och inte mindre ån en––––––-—
”trollpscka!”
Det kostade verkligen på Btenda, att gifva
Herman detta besynnerliga fortroende. Hon
tyckte, att deruti lig något hemskt och fdr henne
sjelf hånligt; men Herman, långt mer van att se
det tågre landtfolkets ånnu långt ifrån utrotade
vidskepelse, log blott deråt och frågade å nyo, icke
utan att något litet svafva på rosten, om Blenda
skulle tro sig våga att iemaa sig åt Hermans vård,
då han försäkrade henne, att hon icke skulie
utsättas för minsta fara, om han fick förtroende att
srepa in henne i pclsar och fållar samt sedan kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
