Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>8 a
der. Geroa hade hon så oförmärkt velat lemna
hela boursen qvar p& bordel; men hon fruktad«
då, att den enfaldiga unga qvfnnan knnde t ra k i g
göra en Gudi behaglig gerning med att kasta
allt-sammaue — — i sjön. Itände 6ig äfven för
blyg alt förtro Herrnan detta sitt bekymmer och
tag helt långsamt på sina peUkläder, för att
under tideu utfinna någon uttag, att med sin gåf«n
göra det unga, fattiga paret både glädje ech gagn*
Ilerman hjelpte Elenda, tills hon var fullt
resklädd; men sedan gick han ut för att tillse, det
slädan blef uppkörd till stugan, och då iakttog
Blenda skyndsamt tillfället, gick hastigt bort till
mannen ocb sade med snabba ord, men mildt och
nästan ängsligt:
— Kära Far! — Jag har af er hustru hort, att
J aren fattigt, men flitigt folk, — ocb, som jag
är Ingendera, — men i det stället rik, utan att
vara flitig, så ville jag gerna dela med mig litet
af mitt öfverflöd; jag bad således er hustru taga
dessa penningar, som äro i denna tilla pung; men
hon ville icke, och iiu bjuder jag dem till eder,
som väl är klokare och rimligare äu hon.
—» Ja, jag tackar så mycket; — sade mannen,
mer betänkligt än gladt — om det skulle så
tara, att Nådi-Frua «ill göra oss en så fasligt stor
skänk, så, — så, — så — ska* jag aldra
ödmjukaste be, att vå’n Pastor får det, för då ser han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
