Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla uttryck, till förvåning, förstumning och
slutligen — — till eu »vag aning om verkligheten,
och i deras blickar, — — — som de 1111 for
första gången i lifvet lato smälta tillsammans, der
låste de allt% — allt, livad som föregick i deras
af den mest lågande kårlek brinnande hjerta».
Men sedan voro de alldeles tysta, det ofriga
af farten. Herman körde fort, snabbt och med en
tiss feberlik brådska. Blenda drog reshufvan ned
öfver sina brinnande kinder, och ett: — ”Tack!”
— vor allt, hvad som gick öfver hennes läppar,
nar de klockan tre om morgonen höllo vid porten
på Lindsjö.
Blenda skyndade tyst oéfi fort upp till sinn rom,
nedföll på fcnå vid den aofvande Gabriellas lilla
bådd och tyckte, att ett helt sekel, ea hel
men-niskoålder — förmnnit, sedan bon sist såg *it$
barn,––-— så mycket hade tim a t, — så förvandlad
kände hon sig sjelf. Hon förmådde icke reda eu
enda tanka. Förtjusning, salighet, ånger och blygd
vexlade med hvarandra och fråmstodo för Blehr
das upprörda sinnen, under formen af ådglar från
himmelen eller straffande raagter från mörkreta
boningar. Blenda var icke i stånd att urskilja, ora
hon brntit eller icke brutit, om hon var outsaglfgt
lycllig, eiier om alt lycka på jorden försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
