Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si förrunno flera dagar, hvilka utanpå sågo
brokiga och olika ut, men aom för Blenda blott
voro cn dimma, genom Ii vilken en e/zrifa stjerna
lyste — — — och tindrade ned på henne från ett
håll, der den omgifvande mängden af aå kallade
menniskor — minst skulle hafva sökt den.
O, da sjelfkloka, — allseende hop! Det år blott
en liten profbit på, huru vål da atandom tror dig
kanna ett qvinnohjerta, — men har’gräsligt du
bedrager dig!
Blendaa lif hade hittills varit en logn, klar
Janidag, utan hvarken stormar, brinnande hetta
eller genomträngande köld. Na åter samlades allt
detta öfver Blendaa hufvud, och åskmoln, -t- på
• hennes förut så klarblå himmel, drogo sig na
tillsammans från alla möjliga håll.
Förtalet, — likt hvarje annan skugga, kan
icke komma alldeles af sig sjelft; en ogenomskinlig
mörk kropp måste alltid stå imellan ljuset och det
föremål, på hvilket skuggan faller, för att bilda
en sådan. Denna svarta, mörka, heterogena klump
var nu funnen, och fortalet, som långe nog avåfvat,
— likt myggan kring lågan, —> omkring Blenda,
-t-nära och fjerran, fram oeh åter, —t- förtalet
fick nn ändtligen ett och annat litet Jnsendels
fa-etum att haka sig vid, ett enda litet snökorn att
hörja sin lavin med, och från Blendaa — oå
kallade närmaste utspriddes just dessa små peppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
