Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta’lilla tvång, af desft bånd, aom
IransjelfvH-ligt pålade a i g, vextehana kårlek, och, ifrån att
rara hans lifa lycka, solen på hans himmel, blef
den nu ett qval, en dissoitan* i hana hjerta, so nr
ofta plågade honom. Han nånde* dook icke
be-drofva Blenda med sina bekymmer, utan behöll
dem för sig sjelf, ofta nog i den tro, att Blenda
kanske gjort samma upptåckt, efter hon stundom
tycktes likasom litet undvika honom, och att det
var just detta, som låg henne tungt på hjertat
och endast skulle förvirrat af Alarlks bekrRftel<e.
Något litet tvunget, som aldrig någonsin förr egt
rum, uppstod hftmtaf mellan de båda barndom««
vånnerna.
Herman — — lefde wu — — i en iubildnlnca«
verld, så akön, så hög, så helig, att knappt en
en-da tanke sankte sig ned till jorden och allt htad
der fanns, — — — Blenda undantagen. Hon var
o,c k nu i hans tanka — — — icke allenast den
skönaste, den behagligaste, — utan åfven del»
ädlaste, den renaste qtinna, som jorden burit. Kår-i
lekens egoism år åndå den största af alla. SÖ’
långe Herman trodde Blendas hjerta tillhöra
A-larik, tvingade han sig nåstan att med ett vis*t
förakt ae ned på denna unga qviiina, och
siart-sjukan lade honom denna iten i hand, rom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
