Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastade pl hense med «I mycken fart, drifven,
»om han ajelf %ille inbilla «ig, af sin rättskänsla.
Nu — sar det helt annat: Hermans ögon voro
öppnade* Ålarik var blott barndomsvännen, och
han «— — han sjelf var ml hända,–––––-ja, —
var säkert, — ty, när kärleken en gång
af-Iiöljt bindeln v nl 8 r den alUeende, — lian var fö*
ren»à let för Blandat kartak! I blotta . detta ord
Ida en hel himmel öppen for Herman och en fulå<
frisigel** för Blenda, — och till en del må man
Icke därför laata ynglingen. Hån sig, han
visste bist, att, liven om hon älskade, tycktes hon
pl samma gång nedtysta och bekämpa sin kärlek,
ondvika och fly Herman och således äuuu mer
ftige i hans höga tanka. Dette hade ingalunda
varit förhållandet, när han trodde Blenda* hjerta
odeladt tillhöra Alarik; således ingick väl nugot
förnuft och beräkningskonst i den afgudadyrkan,
som Herman nu trodde sig kunna och böra egna
Blenda, och man miste rättvisa den unga mannens
känsla för rätt och heder: Han försökte icke med
ett ord, icke med en blick att draga Blenda fritt
den strit af ren oskuld, som hon, i lians tanka,
så säkert vandrade, och aom både Herman ochr
Blenda i sin oerfarenhet trodde alttid kunna va*
m lika jemn, aldrig blifva halare, aldrig slippa
rigare, aldrig kunna vika till höger eller ven<ter,
aldrig kunna luta mot ett hrådjup, — en afgrund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
