- Project Runeberg -  Stånds-paralleler tecknade af författaren till Cousinerna /
213

(1838) [MARC] Author: Sophie von Knorring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ite kunde ogilla madernatt så tala, var hon
alldeles af sin egeu tanka i denna sak. — "Mamma
liar rätt,––livad alla andra heträffaV;—tänk-

te hon — men Herman är ett undautag! —
Herman är ensam! — I verldeu fiuns blott en som
han, — ■— — och det år Ilerman!" —

1 den omtänksamma, för sitt barns vil och
anseende — bekymrade moderns belägenhet, var
det visst ganska förlåtligt, — ja, mycket rätt, att
göra hvad honkuude, uppleta hvarje lofligt
medel, för att redan i dess första början qväfva detta
lilla ogräs af tycke, eller, som hon trodde, — af
uppjagad phantasi — hos sin dotter. Hon visste
för väl, att långa, torra, sedolärande förmaningar
på ett ungt, lifligt sinne ofta verka alldeles
motsatsen af hvad de skulle, och, i hennes
fullkomliga oförmåga att utgå från den enda sol i
men-niskosinnet, — hvars strålar aldrig bränna, —
aldrig kunna förduuklas, aldrig motas, aldrig
träffa ett föremål, som ej smältes för dess heliga
kraft, ~ — valde hon, hvad hon i sin andeliga

blindhet, —men stora, verldsliga erfarenhet och
en noga bekantskap med qvinno-hjertat i
allmänhet — trodde skulle verka roägtigast, —
nämligen den all kärlek dödande — — — a fs ma ken»
"Kan man bara komma jderhän«” — tänkte hon •*—
"att Blenda finner- något hånligt, något vidrigt,
något för hennes finkänsla stötande i detta —
’tycke*, — så försvinner det snart, utan att lem»
na minsta spir efter sig." Att tala upprigtigt \
detta smn/e, ansåg den kloka modern icke heller
för rätt, ty hon visste för väl, att ofta nog är en
sak — endast ett litet obetydligt snökorn, som
smälter bort af sig sjelft, om det får vara i fred
och ro, — men blir, utaf tal och uppdrifna
tankar derom, en lavin, som kan hota med förödelse
¿ocb qval det hittills lugna sinnet. Modern
gjorde således rätt, och ingen må fördöma henne, att
hou ej gjorde, hvad som varit ändå millioner gån*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksmstands/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free