- Project Runeberg -  Stånds-paralleler tecknade af författaren till Cousinerna /
216

(1838) [MARC] Author: Sophie von Knorring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

216

gra få ord gjorde henne uppmärksam på ”d
dumma prat”, — som kunde uppstå, och Blen
redan af Herman var något väckt derpå, ingi
hon fullkomligt på nödvändigheten af detta st
men för sitt hjerta och sin dagliga trefnad kän
hon sig göra en oersättlig förlust. Uppmanad
Alarik, och icke utan egna motiver dertill, dol
hon dock för alla, huru mycket hans snara häda
färd grämde henne, och Alarik kände en smär
sam njutning af att se de många tårar, som den g
da, älskande Blenda tyst, och endast sedd af h
nom, fällde tid tanken på hans långa frånvar
Alarik kände nu hela styrkan af sin kärlek, kä
de, att han var fäst vid Blenda för hela lifve
och att en annan qvinna aldrig kunde intaga hen
nes rum i hans hjerta, och den bittra tanken fö
en ung man, att den enda qvinna, han någons
älskat, den enda, som kunnat göra hans lif lyck
ligt, — — hon tillhör oåterkalleligt en annan, — —
— — denna tanke förföljde honom nu mer na
och dag, och i denna sin smärta — — hade ha
blott en negativ tröst, — — — som han till oc
med förebrådde sig, — ty Alarik var en verkli
god menniska: Han trodde, — — han ville åtmin
stone så gerna tro, — — att äfven för Blenda
lugn och ro hans frånvaro på några månader sku
le vara nyttig.

O, huru skulle ej Alarik vridit sig i svartsju
kans ormbo, om han vetat, huru det såg uti han
tillbedda Blendas arma hjerta, om han der upp
täckt den främmande gestalt, som väl icke ut
trängt honom, men som antagit ett rum, — — —
hittills stängdt, så väl för Alarik, som för hvarj
annan manlig varelse! Ty Blenda hade aldrig äl
skat förr, och må hända var det just Alarik, so
hittills vaktat ingången till detta tabernakel af kär
lek, som nu inrymt plats för den Alarik minst anade

*



Slut på Andra Delen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksmstands/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free