Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
åtföljd af ett svagt leende, som dock sade: ’O,
hvad vi förstå hvarandra!’*
Inkommen i sina rum, rådde for Blenda en
forfarlig tomhet. Nu först kånde hon fullkomligt,
hvad Alarik var för henne — — och, om man ville
innefatta detta i ett enda ord, så blefve det:
oum-härlig. Glädje, tröst, värn mot allt ondt, skydd
för all fara, se, det hade Alarik alltid hittills va«
rit, —––––och na–––––fanns han icke mer,
––-och det just i ett ögonblick, då Blenda —
bäst af alla — hade beh&ft honom. Det finns cn
vän*kap, som icke just uttränger, men som ändå
fördelar kärleken. En sådan kan dock endast en
qvinna bära i sitt rika hjerta, och föremålet för
en dylik vänskap måste å sin sida dock alltid
gif-va henne första rummet i sitt hjerta. Detta var
just händelseu inu llan Alarik och Blenda, och, on»
Alarik hittills hade varit Blendas glädje, så hade
han i detta ögonblick blifvit att anse sorn
Blendas skyddsängel. Och jast dd skulle hsn aftigsnss!
Just dd skulle ödet masquera sfg med den
vidrigaste af alla larfver: — förtalets, afuodens och
ilskans, –––-för att jaga honom bort.
Blenda hade ett behof af att till en mensklig
varelse låta sitt öfverfukla hjerta strömma ut i
kärleksfulla ord. Hennes make var ingalunda det
föremål, som härtill kunde väljas, ntan på den
lilla Gabriella slösade hon nu sitt öfvermått af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
