Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton, skuggor och dagrar. Det vore val synd att
aiga, — att de mesta menniskor ljuga i bief; men
som en modification deréf kunde man väl våga
försvara, att fl — deruti tala sanning» I dessa
tysta, men oförgSngliga, små vittnesbörd målar man
sig heldre, sådan man ville och borde vara, an
så-’ dan man egentligen ar, och man akrifver tjugo
gånger: — ”Jag lider djupt, men orättvist!”–––-
emot en enda gång: — ”Jag lider; men det ä-r
mitt eget fel”,–––då erfarenheten likval och
öfvertygelsen— hvarje ögonblick bevisa och
bevittna, att af tjugo lidanden skaffa vi oss minst
de nitton sjelfva. Och vftnskap, och tiilgifvenhet,
och löften att tjena och hjelpa, att anse en
annans sak som sin egen, — och tacksamhet, — och
r&ttvisa, och styrka, och medlidande, och stolthet,
och orubbliga föresatser, och oomkallkastHga
principer, och många andra sköna och harliga
dygder, som man nu ej en gång minns, hnru runda
och helgjutna, hnru okringsknrna och
dager-belysta från alla sidor de kanna beikrifvas och
af-roålas, — — — huru ligga dessa ej nppdnkade
och sola sig 1 brett–––––Men detta kanske
med ritta; ty de skola någonstädes finnas, efter
de iro döpta med egna namn, fast vattnet ofta
nog östes nr Lethen. Och dessutom, huru
minga svingnitigar, huru många kringg&ngar, rundt
om verkligheten, låter man icke den arma pennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
