Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man går både hit och dft, otån att man kan fat*
ta, hviiken kraft som drifver hjulet* Man
förstummas ofta öfver sin egen obetydlighet, öfver
omöjligheten att std fast i stormen och icke låta
höja sig för de oväntade, härjande vindar, som
komma jast från det håll, man minst anar. Och
ibland — — — leka sig dessa orkaner till oss.
De komma sagta smygande, med ambradoft till
förelöpare, med sirénsång, som öfverröstar deras
tjatande, — — »— och, nar de insöft och för-
hexat alla våra sinnen,–––då tränga de fram i
sin hemska och verkliga ryslighet och kasta oss
till marken, oek stå hotande öfver oss, att vi ej
mer må kunna resa os», ntan endast rulla vidare,
— _ — allt fortare och fortare,–––––ty inemot
afgronden — sluttar det mer och mer, ju
närmare man kommer den.––––––-Vet du, jag har
aldrig förstått Atterboms ö förr än uul — Det
har för mig varit slamrande ord; — — men nu
hafva de vaknat. Landtloften måste medfört
denna min nppqvällaude fattBing^gåfva. Tror da det?
Svara mig derpå! Sig mig i allmänhet, hvad du
tror9 — helst hvad du tror om mig, och det af
två skäl; — jag fattar mig icke mar ajelf, — och
jag blir dock for hvar dag allt mer och mer egoist*
Jag viUe väl säga dig något om den tid, som
för runni t*, men, som jag icke vet, hvar jag skatt
börja, så funacs säkerligen på denna heskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
