Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lï
da vill dyka upp, men bur* Herman skyndar ett
iler drifva den lill bottnen, och ¿ramla opp vall*
net, så att den ej skall lysa igenom.
Och man skulle andå tro sig kunna döma
menniskor på deras skrifvelser! Långt derifrån!
— Lycklig — — som Herman (fast kanske sig
sjelf ovetande) nu i Ögonblicket känner sig,
ligger för honom hela verlden öppen, och han kan
der vilja, hvad öm ne han behagar, och tänka
der-öfver, och tinka derunder, och dernti. Han gör
det utan all möda, — ty han är lycklig,–––––––
— och det är blott sorgen,––––den svarta och
mörka, — och harmen., — den gråa oeh genom*
tåta, — som breda ett tickelse öfver tingen, att
vi ej se dem, och göra osa otillgängliga föc allt,
utom — — — sorgen och harmen.––––––––––-Men
Herman kan tinka fritt och sjelfstindigt, i hvad
ämne han vill; derföre tog han ett sådant slump*
vis i luften, emedan det na9tan kom af sig sjelft,
— nämligen Sigurd och Brynbilda,–––––––dels
för att fylla sitt bfef, så att det skulle blifva ett
bref, och Henrik icke falla i förundran öfver de
korta, — orakel-lika orden i början och börja
grubb-Ja och tanka öfver dem, — dels för att den in*
stinctlika förställningskonsten sade honom, att Hen*
rik härigenom »kulle falla på den tro, att Herman
under sin lediga tid bara läste och begrundade,
— di Herman åter med sig sjelf visste, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
