Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt som Herman lisle, steg rodnaden pi han*
kind, pulsarne slogo, och han andades fort och
o-jumiit. Han kände en oppaligSnde formlös harm
öfver all, tvärtemot sin viiljs, sin förmodan och
alla föresatser, hafva förridt sig sjelf; och med
h&ufull oviljja såg han, att Henrik ens ett
ögonblick kunde trott honom nog alldaglig, att gifva
sitt hjertas hyllnings märk noga, ”Hermans
stolta hjertas hyllning” — åt — lilla Gertrud Palm,
Uppsala-gillenaa alltid påräknade, aldrig saknade
baldocka, som sagdt var. Men en ny mångdub»
bel harm kände han sedan, när han fann, att Hen*
rik blott tsgit denna förmodan handlost i luften,
för att deröfver få forma några —- åt helt aunat
håll lutande, reflexioner, Det var ontsigligen
li ård t och bittert för Herman, att hvarken kunna
eller villja, eller ena anse sig tillåtet att, besvara
dessa punkter i Henriks bref. För första gången
stod han på deuna svåra skiljoväg, der man & ena
sidan måste förråda en hemlighet, — — å den
andra«— bedraga en vin, — — Så kallar man detta,
Åtminstone i allmänhet; men Hermans klara blick
insåg snart, att detta dock ingalunda är rätta
förhållandet; ty, att tiga med en hemlighet, som icke
helt och hållet är vår egen, och stundom äfven,
när den det är, kan aldrig biff va att bedraga; mea
vakta sig måste man, ifrån första början, att icke
förråda ddarne af hemligheten och ändå villja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
