Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aom skulle förlora mycket vid att intrångas bland
andra uppbundna konstalster på en blomsterlist.
Våren började att nalkas. Hvarken Herman
eller Blenda hade någonsin sett en så hårlig, en
aå undransvård rår. De hade visst, hrar och en
på sitt sitt, fårnt beundrat Guds hårlighet i
tingen, Herman med blicken uppåt, Blenda förlorande
sig 1 sjelfra anblicken af det sköna föremålet,
men aldrig såsom detta år. Våriliktarne hade
något suavty som de förr aldrig egt; båcken, lossad
från t interns band, sorlade på ett alldeles nytt
satt; — trasten talade ett nytt, mångfaldigt
skönare språk, och i daggdroppans lilla spegel, der Gud
har förmåga att samla himmel och jord, der var
na något nytt, — som de aldrig funnit der förr:
— der rar bilden af den ålskade. —––––––––-
O, att en sådan kårlek skalle rara oloflig och dömd
–––att brinna upp, — eller drånkas i tårar, —
— eller torka bort af tid!
Herman hade blott en ser g, den att se, huru
litet den stråle från höjden, som ensam förmår
gifva oss mod och styrka ! lifvets pröfningar,
huru liten kraft den egde öfrer Blenda, och huru
litet den förmådde intranga till botten af
hennes hjerta. Hon rar god; hennes djupa kånslaoch
klara förståud ledde henne nistan alltid rått; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
