Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lijertan drogo sig aHt närmare och närmare h
varandra. De tego väl, öfver deras brinnande
läppar gingo inga ord; men Gud» hvad deras ögon,
deras högt klappande hjertan, derns korta, af b
rinna anda och deras högt rodnande kinder talade
för ett tydligt, — varmt och lifligt språk!
— Vi skola nu fortsätta promenaden, — sade
da ofta Blenda, med halfbraten röst, ryckte ned
sin hatt, kastade .floret för ögonen .och tog
Gabriella i handen. Men sä .kom en liten klar häck,
efver hvars slippriga stenar vägen’gick; men så
/kom en gardesgård., som skulle öfverstigas, eller
en brant .klippa, som skutte tjllryggaläggas, och
då stod Herman genast fram som ett stöd, ett
värn, — och hennes hand darrade i hans, och di
vexiades åter en af dessa ;b!ickar,––-som minst
af allt knnna beskrifvas med ord eller uppfattas
på beskrifning. Själen, hjertat,heta känslan,
forntid, framtid, — nutid, — allt, — allt ligger i
blicken, och alla andra sinnen ii ro döda och för
ögonblicket oväckliga.
En afton, sedan man hemkommit från en
dylik promenade, under ,h vilken Gabriella nappat
fonder öfver hundrade blommor och ett par amå
o-skvldiga djnr, Clas Ulrik lärt sig en mängd
Latinska blomsternamn, TJlla förvånats öfver«n mask
och en rot och ett grässtrå, Blenda ömsom
skämtat .öfver saken, ömsom rodnat och nedtystat siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
