Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att de redogjorde det for sig sjelfva, kan
man råga ailägga den dyraste ed, att de i dessa
ögonblick icke velat byta med hvem som helst
på hela Guds vida jord, Ulla gick bredvid dem
och suckade vid somliga vackra ord, som undföllo
dem, men begrep af deras samtal endast ea sak;
och detta var, att hon deraf ingenting — begrep,
och till och med detta fattade hon icke ratt,
utan trodde gtundtals, att Herman försökte
predika, och sade då, suckande inom sig: ”Ack, så
för-fasligt goda gåfvor! — — Hvad det skall biifva
för en omtyckt predicant med tiden!” — — och
i hennes lilla inbildning framstod genast, likasom
genom ett trollslag, ett trefligt röd må la dt
Commi-nisters-boställe, med förstuguqvist och dufsiag,
galande tupp och snattrande ankor, och hon
suckade innu en gång vid tanken på detta iobillade
Eldorado.
— Ja, — sade Herman och tryckte sagta den
hand, han höll — ja, — ”den rena, lefvande tron
hos den i Gud befista älskande själen är just
sjelfva midten af medvetandet, lifvetg naturliga
genomgång för det åt höjden uppsträfvande
sinnet, äfvensom för deu i djupet nedblickande
anden, och tron är den bindande mell&ndelen, som
icke blott försonar, förliker, förknippar och
förbinder båda, utan äfven harmoniskt förenar dem.*’ —
Blenda gick tyst och blickade ned. Hon kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
