Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hopknäppta hinder och irrande blick — Da
£r mitt lif! Da föjrat lärde mig att skilja det
•onda ifrin det goda, — det fitta ifrån det
orftt-ta. — Da är mitt iif!
— O, Gud! — afbröt henne Herman — Hrad
«äger do, «— — förblindade varelse? — Jag har
tvärtom inJedt dig på en afvägl Jag är rysligt
»träffvärd, och blott min dykt kan i någon mån
nfplana min synd. Stig opp, o, Blenda! Gif mig
din hand till far väll Låt inte frestelsen få magt
med os a! Jag ilskar dig no så högt! .0, låt mig
få göradet evigt! Låt mig slippa att hata och förakta
mig — — och djg, ty det gör jag,––-jag svär, att
jag det gör, isamma stund vi med berådt^mod,
med viltja — äro brottsliga, —- — och brottet
ligger ej blett i handling, — — — det slamrar 1
sjelfva tanken. Blenda, vi mdste,—måste skiljas!
— Svaga menaiskai Kärlek utan all kraft!
Fega, spökrädda fruktan! —• sade Blenda, hänförd
af sin smärta — Kan dn då icke, livad jag kan?
— fortfor hon — Kan da icke älska till
ytterlighet, och ändå stadna inom gränserna af det
till-iåtna, det tillbörliga? Tror du, att dn kan rifva
kärleken ur hjertat, för att da flyr från mig? Nej,
omöjligt! Hvarken ur ditt eller mitt! — Men
för-tvifla skall du se mig, om du icke tror oss b&da om
alt kunna vandra tillsammans den väg, som den
Stdnds-Paralleler% ///, 5r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
