Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forma föreställa oss en himmel och ett himmelskt
iif ntan hvarandra.
För menniskor, vandrande i tina daglig«,
verldsliga och rent menskiiga vårf, tyckes detta
fimne vara snart nttömdt; men i oandlighet kan
det af hand las af tvånne hjertan, som endast der
fft och viltja mötas, och som dock icke förmå att
slita sig ifrån hvarandra. — Nej, — detta sista
var det enda% sem Herman och Blenda icke hadc
styrka till; men, att öfvervinna sig sjelfva och
hvarje obehörig, brottslig kftnsla, dertfll lånade de
kraft af hvarandra^
Kara menniskor! Kasten gerna bort min bok,
om 3 finnen henne ledsam och tråkig, och kasten
sedan sten p& detta ilskande — och ofta djupt,
fast tyst, lidande unga par, men icke förr ItfcvH
(för eder egen skull), ån hvar och en af eder
noga genomgått sin vandel och ransakat sig sjelf,
om på den tid, då frestelserna stodo som yppigast
framdukade för eder, om J då gfngen dem förbi
af samma idla orsaker, som dessa tvanne unga,
lifliga varelser, med brinnande hjertan och en
tågande phantasi, hvilka oupphörligt from t ro Hade al*
la kårlekens rosengårdar för deras drnckna sinnen.
O, 3 skolen icke tro, att de voro döfva eller Minda
for de harpotjud, för de rosor och titjor, som der
ljuda, dofta, — prunka och torka. Herman och
Blenda kånslotö«a t! ! Ack, tanket» eder förr en toI-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
