Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så många, många iråd, och bara grannlåt i de
traden! Förgyllda äplen, och förgyllda päron, och
ljus-röda och hvita vindrufvor, och små granna dockor
hängde i träden öfver allt.––-Lotta såg’et. —
Och Marnma och Wtlie och jag, och andra små,
snälla barn, vi gick och flög der, och plockade
och åt, och sög den go’a, go’a saften ur apelsiner
och citroner, med socker på, som Ulla strödde
med en liten, liten dock-vattenkanna af guli eller
annat blankt tenn. Lull lulleri lull; — der var §&
mycket små, hvita får, — der var så grannt! —
— Gif mig litet att dricka, Lotta! — Mamma kan
inte tro, hur’ grannt der var!–––Lotta såg’et.
Blenda grät tyst och bittert. Ilon hade
aldrig förr sett Gabriella sjuk; och denna dröm!
Denna syn! Denna föreställning under feberyrseh»!
O, min Gud! Kunde det väl vara en förutsägelse?
Blenda behöfde tröst och sökte den hos
Herman.
— O, Herman! — sade hon, — di de några d-
gonblick vandrade upp och ned i salotien, som låg
imellan sängkammaren och cabinettet, oeh som
jnst nu upplystes af det härligaste Augusti-
månsken –––O Herman! Tänk, — tank, — om jag
förlorade Gabriella! Då, då först — vore mitt lif
bra tomt och öde,–––-bra ändamåislöst!
— Det är vårt lif aldrig. — genmälte Herman —
Då först, dyraste Blenda, kunde du säga dig baf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
