Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»träckte armarna mot henne och kallade henne
»in — ”go’a, — go’a Mamma”,— likasom lilla
Gab-ba, — samt tille gerna blifva behjelpt af henne,
hvilket alltid är ett bevis, att man står väl hoa
den sjuka, vare den sedan litet barn, eller
fullvuxet barn, ty barn ar nästan hvarje sjuk
jnen-niska.
Crefveo gick nt oeh ia och förordnade och
mutra*ordnade, släppte in flugor, mygg och
dager, väckte de små, när de eofto, och tittade t
alla möjliga feuster, afven dem, som alldeles
inte lågo åt den sidan, som vägen var, om ej
Do-ctorn skulle komina i alleen.
Dermed dröjde dock alltjemt; men, som kusken
fått befallning att uppleta Ooctorn, livar helst han
kunde vara, visste man ändå, att han slutligen skulle
komma, bara man g af sig tillfreds. Blenda hade
temligen godt tålamod och skotte de små sjuka
efter bästa förmåga, enligt Hartmaus föreskrifter*
Natten nalkades; men ingen Doctor hörde«
ut af. En stund på aftonen föll det Grcfven in,
att det sknlle bäddas åt honom i aalouen, flytta«
!n en stor säng, — bråkas förfärligt med ett ord.
––-Blenda teg. Herman teg. De borde tiga»
Men se, Ulla hade alla möjliga upptänkliga skäl
«tt tala och protestera, och det gjorde hon äfven:
— Nej, min nådigaste, bästa Herr Grefve! —
sade hon, med den mest förfärade ton — Gör i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
