Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begäran, och hon hoppades dess utom, att derna
Jilla flyttning icke skulle hafva den minsta
olägenhet med sig för lilla Gabriella, helst hoo i
e elfva verket funnit Dociorns föreskrift orimlig,
fast hon hittiils b lind t lydt den.
Huru grufligt sjuk Clas Ulrik än var, gladde
han sig dock ät den lilla systern, räckte sjn lilla,
heta hand till henne och klappade henne, tigande*
— Nu ir inte du helJer sä vacker, — Gabba
lilla, fast du är mycket snäll, och jag håller lika
mycket ntaf dig, fast du är sä der rådspräcklig;
meu det g&r nog bort pä dig, min liila höta tös!
- Tack för dina blommor, som du ger mig! Då är
du alltid ovanligt god på mig, när du ger mig
dina små blommor; ty dem vet jag du tycker aå
mycket om» .
Det var en smärtsam glädje, ett se oeh höra
dessa små, sjuka syskon jollra med hrarandra.
Grefven gick dock snart abi vig, tedan han blott
fått sin viiJja fram, och nu började Clas Ulrik
å-ter yra och blifva grufligt sjuk,| förmodligen af
det myckna talandet.
Nej, nu mdste vi bära in Gabriella; — sade
Herman — ty na gråter hon, nar hon ser Clas
Ulriks plågor, och det gör både henue och ho*’
nom ondu
Han och Alarik tog o den lilla aängen, och, nir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
