Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
first att Blenda Taf aldtig egentligen besvarat
hans kartek, att hon, med sitt Ii ft i ga, varma hj
er-ta, val någon gång skulle ilska, att Herman
it-minstone icke var en — Alarik ovärdig — rival,
och att Blenda tycktes varit sinnad ilera gånger
att förtro honom något, som tungt låg henne p&
hjerta t, fast dessa sednare dagars sorgliga till*
dra ge Iser hindrat henne derifråa.––––Slutet,
det atdra sista slutet af Alarik« iånga öfverläggnin»
gar och betraktelser öfver Blenda #ch Herman,
— under en lång, oandlig promenade ut åt vägen,
— blef dock,––––-att han, i sitt hjertas verk-
Kga godhet och förträfflighet, — — for lat dem
båda, fast det sved i detta samma hjerta, att
vara s& rättvist och så öfveraeeade. När han gick
bortåt, — — tyckte han sig aldrig mer villja se
Blenda; men i samma ögonblick, som han förlät
henne och föresatte sig att vara henne en god,
en af sji! och hjerta tillgifven hroder, vände
han äfven om och skyndade hemåt med ilande
ateg. Till sin förundran, och icke utan en vies
häftig hjertklämning, mötte han Herman, hvilken
annars, nu som förr, hvarken tycktes söka eller
nndvikö honom, men som i detta ögonblick kom
emot Alarik, likasom hade han just gått ut för
att möta honom.
— Det var brat — sade Herman, när de båda
ynglingarne voro hvarandra så nära, att de kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
