Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse och harm, n?r jag blott tänker på elJa de
ord, du yttrat, min karaste Blenda.––––Ack, det
jär en härlig frukt af det rosade, eviga landtlifvet,
der man blott ser menniskorna en och en! —
Det-ja hade aldrig kunnat inträffa i verlden, — der
verldsmennitkorna borde vara, om de vore der de
skulle, likasom landtfolket bor vara och förblifva,
der de äro.
Bleuda teg. Hon hade i alla tider varit
modern så fullt nndergifven, pch denna hade i sin
roagt icke alltid de rätta orden, men just demy som
skulle verka till det ändamål, hon åsyftade.
A-iniralikan hade med sina slutrefiexioner något
fördelat det obehagliga intrypk, som, hon kånde
det sjelf, — början af hennes meddelanden
verkat på så väl Blenda som Alarik. Hon visste
hattre än någon, att allt, hvad man anför i sin sak
?— under ett utbrott af vrede, eller blott och bart
missnöje o.ch otålighet, försämrar denna samma
sak, i stället att förbjUtrg den. Hon ångrade
således alltid, och nu äfven, när bon kunde förebrå
sig ringaste öfverilnjng, och beslöt nu att gå till
sitt mål p& en annan, lämpligare vag. —
— Om han,––––-denna ohga Wilson, som wa-
ste hafva verjtlig förtjenst, när alla så berömma
honom, — om han älskade dig så outsägligt, som
du tror och tänker, — återtog Amiralskan efter
¿*n stunda tystnad, och när hon såg, att Blenda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
