Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrider sanningens lieliga grins, ty dertill ar han
vida för god; och jag för min del skulle icke ett
enda ögonblick vilija låna mig till––––
— Orda icke vidare deröfver nn, nar tiden
skyndar! —waade Amiralskan, ytterst bestämdt och
allvarligt, men med sin vanliga mildhet i tonen
—~ Hvem i all verld talar om lögn och bedrägeri
och u&gra theater-intrigner? — När har du
fon-nit mig någonsin begagna mig af dessa medel? —
Aldrig! — — Och icke Smnar jag börja nu.
Den, som snart vill vinna, goda ändamål, — måste
ju afven söka rakaste vagen.
Alarik var nu till en del lognad och gick för
att söka Herman.
Aftonen hade imellertid låpgt framlidit, och
Herman hade gått upp och ned i parken med
stigande^ oro öfver att aldrig få se Alarik komma,
Slutligen mötte han honom,
— Nå, — sad(e Herman — huru ar ilet med henne?
— Som förut till kroppen, men Jll»i — illa
tjll själen! — genmälte Alarik — O, min Gud!
Herman, hvad det plågar mig att se denna varelse,
som jag så älskat, allt ifrån mipa spädaste dagar, —
se ihenne så lida, — så marteras, och ändå icke
veta en rimlig utväg att trösta och lindra henne!
— Nämner hon mig någonsin? — frågade
Herman med en mördad kärleks sista lefvande oro.
— Dig!–––-Ack, den arma tänker blott på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
