Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå val! — sade Herman, med samlad
styrka — — Må då denna magt,––––––om det ar den-
samma, som jag menar, — må den äfven val
gif-va mod och kraft åt mig — — — och henne!
Valan, — sade han, med blicken åt höjden––––––
för din skull, o, Herre öfver molnen!
— Jag reser! Ni har segrat, min Frn! —
tilläde han, lögnare, och efter ett ögonblicks
tystnad — Jag reser i denna stund! — Måtte ni
icke slagit tvänne hårda slag på en gång!
— Ädle, — förträfflige yngling! — sade
Amiralskan, badande i verkliga tårar — Ovanlige
unge man! Ni är ända bättre, än hvad man för mig
afmålat eder. Ni har gjort mera för den ni
älskar, än ni kan tro och föreställa eder, — —och
må detta vara mitt sista farväl.–––-tills en gång
i framtiden, — tills lugnare, bättre tider, — —
ty sådana komma efter stormen! Tro min
mognade erfarenhet! Farväl, gode, ädleWilson! Gud
vare med eder, — nu och alltid! — —––––––och
hon ilade bort.
livad verlden var tom och naken i detta
ö-gonblick för Herman! Han stod en lång bitter
stund stum och stilla, som en bildstod, — — —
tanklöst stirrande efter den för länge sedan
försvunna qvinnan, som, — — i sjal och bjerta glad
öfver sin seger och kännande menniskoriia
tillräckligt för att veta, det ett löfte af Herman var
detsamma som en helig ed, — nn skyndade upp
till sin dotter, hvilken ännu tycktes slumra på
samma sält. Hon stängde alla dörrar, stadnade
allena med Ulla inne bos Blenda och lät tillsäga,
att ingen, — eho det vara må, fick störa
Gref-vinuans sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
