Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseskildringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukar han medföra konungens vapen, hvilket bönderna
genast känna igen, och skola de icke allenast för intet gifva
honom mat och dryck utan och genom dag och natt hjälpa
honom med hästar, så att han kommer vidare; men om
däremot det kommer en främmande, som gärna ville betala
dubbelt upp — hvilket var fallet med oss — är det icke
så lätt att få dem att hjälpa en, äfven om de hade hästar i
stallet, ty hvad man ej kan med goda ord åstadkomma,
kan man ännu mindre uppnå med trots och pock. Slutligen
fingo vi efter långvarig bönfallan 3 eländiga hästar och 2
slädar samt spände de två svagaste tillsamman och den
tredje ensam för den andra släden. Nu var det sent på
dagen, och hade vi att resa två mil, men vi kommo på en
bättre väg, än vi haft tillförene; på vägen öfver ett dike
brast isen, och båda hästarne föllo intill buken ned i
vattnet jämte släden; en af oss, som satt på släden blef jämte
alla våra saker mycket våt. Jag var likvisst icke med på
denna släde utan gick till fots. Vi hade mycket göra,
innan vi fingo hästarne, våra saker och släden ur vattnet.
Nu öfverföll oss natten, och hade vi ännu långt att fara,
innan vi kommo till en by, hvilket ej väl bekom vår
reskamrat, ty det var mycket kallt och han genomvåt. Vi
kommo sent till en by Ulfsbäck i Småland, i hvilken fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
