- Project Runeberg -  En resa genom Sverige år 1586 /
22

(1897) [MARC] Author: Samuel Kiechel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseskildringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en sadel, hvilket ock skedde; men jag ville icke stanna där
utan önskade begifva mig till Söderköping 6 mil därifrån,
emedan den ene köpmannen, med hvilken jag rest från
Köpenhamn, ännu var kvar där. För att få vara med
förtroget folk lämnade jag min kamrat, som dessutom föga hade
mitt tycke, och begaf mig vid middagstiden därifrån,
oaktadt jag icke kände vägen och var mycket okunnig i
språket, jagade alltså på, så snart jag var på en sjö, för att
icke blifva försenad. På vägen kom jag till en liten sjö,
där min häst genast trampade ned sig ända till buken,
och vattnet strömmade in i släden, måste alltså vända om
och fara rundt omkring sjön. Nu kom jag senare på
eftermiddagen till den hafsarm, genom hvilken fartygen om
somrarne måste segla, då de vilja till eller från Söderköping.
Hafsarmen, som utgör en del af Östersjön, ett vildt haf, är
en god half mil bred, och vägen däröfver var så dålig, att
vattnet gick nära upp till knäna, hvarjämte funnos många
hål, gjorda af fiskare, hvilka, som ofvan beskrifvits, fångat
strömming. Men jag satte i Guds namn öfver denna sjö.
Jag blef visserligen ganska ängslig, emedan på isen funnos
så stora råkar, att en häst lätteligen kunde träda ned foten
däri. Jag kom mot aftonen till en bonde, hos hvilken jag
jämte min kamrat legat vid uppresan, hvarför han kände
mig och ville tala mycket vid mig, som jag dock ej förstod
och ännu mindre kunde svara på. Stället hette “Büerling“,
tre mil från Nyköping. Denne gode man gaf mig mat och
dryck efter sin förmåga, liksom foder åt min häst, och tillät
icke att jag sof på golfvet, utan visade mig den äran att
låta mig sofva på en bänk. Han lade ock för mig en tung
silfversked för att därmed äta mjölk eller soppa. Jag måste
berätta, att det i Sverige är en vanlig sed, att om man
kommer till en fattig bonde, har han dock sina
silfverskedar, åtminstone för sig och sin hustru, om han ock icke
har någon bädd i huset. Och hvad förmögna och ansedda
bönder beträffar, skola många äga 50, flere eller färre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:33:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksresa1586/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free