- Project Runeberg -  Kungl. Svenska Vetenskapsakademien : Personförteckningar 1739-1915 /
111

(1915) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTLÄNDSKA LEDAMÖTER

111

kännagaf sekreteraren Wargentin d. 23 febr. 1780, att en del
af de utländska ledamöterna »icke en gång svarat på
kallelsen, mycket mindre tackat för diplomet, som Academien till
dem öfversändt», och han frågade därför »hvad utväg mot
en sådan otacksamhet skulle tagas». Svaret härå lyder, att
»Kongl. Academien, som icke annat kunde än afhöra detta
uppförande med missnöje och anse det för en vanvördnad,
tyckte väl i följd däraf, att så kallsinte ledamöter borde utur
matrikeln strax utstrykas, men på det ingen collision måtte
uppkomma för det närvarande mellan henne och dess
frånskilde lemmar i anseende till mer eller mindre billighet, så
ville K. Academien ifrån en sådan utstrykning afstå; men på
det likväl någon lag måtte gifvas för framtiden mot dylik
kallsinnighet», så förnyades beslutet att, »då hädanefter en
utlänning väljes till ledamot, skall hans namn icke förr uti
matrikeln inskrifvas, än han svarat på kallelsen».

En liknande fråga bragtes på tal af sekreteraren
Nicander, som d. 15 maj 1790 »hemställte, huruvida utländske
ledamöter för sådane i längden kunna anses, då de på lång
tid icke låta höra af sig, och man ej vet om de äro lefvande
eller döde», men ej heller denna gång tilltrodde akademien
sig att fatta beslut, utan frågan uppsköts till »en annan gång»,
hvilken, att döma af protokollen, ej synes ha inträffat
förlän d. 3 maj 1837, då Berzelius tillkännagaf, att underrättelse
saknades, huruvida akademiens utländske ledamot i 5:e
klassen Napione vore i lifvet, hvilket icke syntes troligt, då han
blifvit invald redan 1790 och »under en lång följd af år icke
låtit höra af sig». Det föreslogs därför att, »med Herr
Napione förbehållen rätt till ledamotskap i Akademien, därest
framdeles skulle befinnas att han icke vore död, det rum
han innehaft finge imedlertid tillsättas, helst flere utmärkte
personer vore att därtill föreslå»; och härtill gaf akademien
sitt bifall, dock icke utan protest af en ledamot, herr
Cederschiöld, som »ansåg, att närmare borde efterforskas huruvida
herr Napione verkligen vore död, innan akademien skred till
återbesättande af det rum han erhållit, och trodde den
omständigheten, att han på längre tid icke låtit höra af sig, ej
utgjorde tillräckligt skäl till hans uteslutande, då enahanda
förhållande inträffade äfven med inländska ledamöter af
Akademien». I detta fall synes verkligen akademiens åtgärd ha
varit förhastad, ty d. 12 sept. 1838 anmäldes, att »generalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksvperson/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free