Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora skaror skyndade nu till stranden och gjorde af säfven, som der växte
i ymnighet, qvastar, som sedan antäudes och antingen höllos i handen som de
voro eller också uppsattes på störar och sålunda bildade ett slags facklor. Det
var en vacker syn att se hela sjön full af ljus, hvilka hvimlade och flögo om
hvarandra som kometer och utsände gnistor rundt omkring. Öfver allt hördes rop och
skratt, som återskallade in i skogen. Här såg man en visa sin skicklighet i att
slå öglor, andra gjorde misslyckade försök i samma konst och tumlade ofta omkull,
men reste sig strax och fortsatte som om ingenting händt; några gingo på
ytterkant, andra ilade framåt i kapp, med facklorna upplyftade, en del roade sig med
att draga de uttröttade på kälkarne. Allt var lif, munterhet och glädje, utom
vid hålet, som ännu flammade och sprakade. Der gick den stackars skildtvakten
trumpen och sur samt väntade otåligt på qvartens slut. Men också, hvilken fröjd,
då han ändtligen blef aflöst! Med hvilket jubel skyndade han ej till sina
kamrater, gjorde de djerfvaste språng och njöt med fulla drag af sin återvunna frihet!
Hastigt afbröts larmet och stojet af en sång. Fyra unga skridskogångare
kommo hand i hand framilande öfver isen och läto höra den vackra sången: »O
låtom oss svärja ett fostbrödralag etc.». De klara och friska rösterna klingade
rätt behagligt i aftonen och gjorde ett angenämt intryck. Basen var visserligen
något tunn och svag; men hvad gjorde det? Några stränga konstdomare funnos
ej hland ungdomen, och presidenten förklarade efter sångens slut sitt nådiga
välbehag med densamma. Han lät sedan förstå, att han ämnade ta sig en liten
motion på slängkälke och beordrade några pojkar att ställa en sådan i ordning vid
banan, samt sätta den i gång. Detta var snart verkstäldt. Den bästa kälken
fastbands vid banan. Weléu blef i triumf ditburen och nedsatt på kälken, som
snart dansade omkring med en verkligen hisnande fart. Men presidenten
tröttnade snart på nöjet och begaf sig derifrån. Flere gossar täflade sedan om att få
åka och förlustelsen fortsattes länge.
Rätt som det var fick man se en skridskogångare komma med andlös fart
mot banan. Det var ingen mindre än Sellder, presidentens medhjelpare, förtrogne
och kusin.
»Presidenten befaller er sluta», ropade han flämtande, »och genast samlas
vid bålet, för att besluta om krig.»
»Krig, krig» hördes från alla munnar med högljudd förtjusning. Platsen
vid slängbanan var i ögonblicket tom och hela krigsrådet snart församladt.
Presidenten uppstod då och talade följande:
»Presidenten, som alltförväl vet, att folket i en stat genom långvarig fred
blir vekt och förslappadt, liar beslutat krig. Församlingen må derföre dela sig
uti två hopar, så lika som möjligt i styrka. Hvarje hop väljer sig en anförare.
Pq ett gifvet tecken af mig drabba härarne tillsammans och slåss som det anstår
äkta svenskar. Hvarje soldat skall med glädje offra lif och blod för sin general
och framför allt beskydda och försvara honom. Den här, som mistat sin anförare,
har tappat slaget och måste genast upphöra med striden. Den fångue ges sedan
till pris åt segrarens godtycke. Skulle så hända att ingendera anförarn blir till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
