Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Drottning Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raamma hvad jag ämnade göra med mina penningar. »Hjelpa en fattig», svarade
jag, ty så hade ju min älskade drottning gjort. Mamma tog mig i handen och
vi gingo in i en stuga, der modren legat länge sjuk. De små barnen der voro
trasiga och bleka. De fingo följa med oss hem och äta middag. O hvad de
tyckte mycket om ölsupa, som jag aldrig ville ha! Jag såg med beundran huru
de åto två tallrikar hvar. Mamma klippte till det grönrutiga tyget och profvade
på den lilla flickan. Hur gerna jag ville ge henne den klädningen. Det fick jag
också — jag köpte tyget och jag fick sy den. Och medan jag satt och sydde den
läste mamma högt ur en bok, det som ni nu skall få höra.
»Man firade år 1688 konung Karl den elftes födelsedag i närvaro af flera
furstliga personer och rikets högsta embetsmän. Ulrika Eleonora blef af sjuklighet
qvarhållen på sina rum. Hon ville dock bereda kungen en angenäm öfverraskning
och barnen ett litet nöje. På aftonen klädde hon ut sina barn och två andra till
att föreställa de fyra årstiderna; prins Karl skulle vara vintern och prinsessan
Hedvig sommaren, deras lekkamrater våren och hösten. Sedermera skickade hon dem
allesamman att lyckönska konungen. Barnen kommo in och framstammade sin
lilla lyckönskan. Kungen, som aldrig förstod sig på sådana tillställningar, antog
genast en trumpen uppsyn. Han svarade dem icke ett ord, utan gick ifrån dem
och ställde sig att tala vid några bland herrarne. Barnen kommo efter, hvarvid
prinsen behöll sin lilla mössa qvar på hufvudet, ty den hörde till vinterns drägt.
När lian nu om igen visade sig i samma utstyrsel för kungen, blef denne stött
öfver att mössan satt qvar, liksom hade sådant skett af bristande vördnad.
Häftigt vände han sig till gossen och frågade: vill du taga af dig mössan? Prinsen
lydde genast och drog sig tillbaka. Sedermera blefvo de kungliga barnen
betraktade af det öfriga sällskapet, hvarefter slutligen aftonbön förrättades. Nu skulle,
enligt drottningens föreskrift, Märtha Sparre återvända med de kungliga barnen för
att äta qvällsvard hos deras mor. Prinsen och prinsessan sprungo då till konungen
för att taga godnatt, hvarvid den sexårige prinsen återigen glömde att blotta
hufvudet. Konungen, häröfver mycket uppbragt, afryckte nu sjelf den olycksbringande
mössan, slog till gossen med den och kastade den sedan på golfvet. Prinsessan
befalldes att qvarstanna. I detsamma kom en kammarherre med bud att de skulle
skynda till drottningen. Befallningarna korsade hvarandra och förorsakade
missförstånd. Kungen som redan var retad, blef ond på grefvinnan Sparre och sade
skarpt: Grefvinnan behagar låta bli, att utdela befallningar åt mina barn.
Förskräckt flydde hon till drottningen och den glada festen slutade med bedröfvelse.
Den lille vintern såg sig förvånad omkring med sina klara blå ögon, sommaren
smälte i tårar och tappade sina blommor, båda flydde till den milda modren, som
menat så väl med allt detta». Mycket mera lästes om den kära drottningen,
hennes godhet, välgörenhet och gudsfruktan, men denna lilla historia fäste sig i
barnens minne. När följande dag stormen hven, sågo vi på hur en liten gran på
berget bugade sig, den hade blifvit pudrad med snö och hade en hvit mössa på
toppen. Med ens ryckte stormen af den och vi kallade sedan den lilla granen
»Kung Karl den unga hjelte» och gladde oss när sedan sent på sommaren kungs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
