Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gröna björkarnas hvita stammar blänkte och höjderna stodo mörka och
allvarsamma med sina furor. Här såg jag då den unga sommaren, ej som en
förtrolig barndomsvän, utan som en ny bekantskap, en glänsande skönhet,
om hvars forntid och framtid man ingenting visste och som man på en gång
älskade, ej med barndomsvännens lugna känsla, utan med hänförelse och
smärtsam styrka. Viljen I hålla till godo, mina kära små vänner, att vid min
hand göra hans bekantskap, än i den torftiga skepnad hvarunder han oftast
uppenbarade sig för mig och än hur han stod för mina blickar då jag
lös-släppt ur stadsfångenskapen såg honom strö sina rikedomar öfver jorden?
Ären I som jag och mina syskon voro, stadsbarn, kanske I ock veten hur
man längtar på landet då Juni månad inträdt? då midsommar stundar, då
alla ängsblommor stå utslagna och göken och andra foglar låta höra sina
ljufliga toner? Ären I så lyckliga att I ären landtbarn, så ha’n I redan
njutit af vårens alla framsteg under Maj och Juni, och midsommar sätter
blott kronan på alla edra vårfröjder. Då kunnen I knappast förstå en gång
huru de små stadsbarnen, som leka på instängda gårdar, aldrig få se en
doftande vårblomma eller ett grönt strå, och huru lyckliga de bli då de få
skåda sommaren, ansigte mot ansigte, på landet!
Vi, jag och mina syskon, hade det dock bättre än många, ty vår
gård var stor och ej helt och hållet stenlagd utan till en del beväxt med
fint gräs. Ej sådant der långt och blomsterrikt gräs som på edra ängar
och i skogen, men småväxt, spädt och ljusgrönt; just som stadsbarnen
se ut bredvid landtbarnen. Här var vårfröjden för oss; ty i detta gräs
gräf-de vi små gångar åt våra dockor, gjorde kanaler, som snart torkade, och
broar af små stickor. En stor sjö fanns också; nemligen en bit spegelglas,
som vi hittat och användt i dockparken. Dockorna hade här sitt landtställe,
och lyckligare än vi, fingo de ofta flytta ut på landet redan i Maj månad.
Vi hade väl också en annan sommarglädje, som var temligen blandad,
emedan man njöt den, med sinnen delade mellan fruktan och förtjusning. På
vår gård fanns nemligen en hög stege från hvilken man kunde öfverskåda
grannens trädgård om man gick temligen högt upp, och här brukade vi
sitta uppflugna som kycklingar på livar sin pinne och se på ett blommande
päronträd, som stack sin snöhvita krona öfver planket, och räkna huru
många röda och gula tulpaner, som fanns på den största gången. Men nog
klappade hjertat och svindlade hufvudet emellanåt, när man tittade nedåt
och tänkte på återvägen. Ännu en annan landtlig utflygt brukade vi göra,
som var förbunden med större faror, men derför kanske så mycket roligare
också: vi kunde från ett fönster i en byggning som vette utåt bakgården,
krypa ut på ett större torftak som täckte en ladugård. Med hvilken
förtjusning sutto vi ej här och öfverskådade’ tak och gårdar, plockade händerna
fulla med gräs och gjorde förunderliga blomsterbekantskaper. Jag minnes
ännu hur hänryckt och förvånad jag var öfver den stora taklöken, som jag
här för första gången såg. Värden, en gammal ungkarl, hade en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
