Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, uppträdda på majstångens armar, blefvo till lysande perlband. I
trädgården plockades pioner och gula liljor att fullborda stångens toilette med.
Midsommaraftonen randades klar och varm. Ej förrän klockan 8 eller
lialf 9 skulle den stora stången för folket resas ocli detta var en lång tid
att vänta för oss. Men vi klädde ofta en liten stång åt våra små syskon
som ej orkade vara med på qvällen och den tingo vi sjelfva resa upp på
en af gräsplanerna på gården.
Andtligen blef klockan 7 på aftonen. Inspektoren reste ned med den
stora öltunnan som folket skulle ha till undfägnad. Herrgårdspigorna fingo
lof att vara med om klädnaden af stången och tågade ned med stora
tråd-härfvor och i helgdagskläder. Stora troppar af glada och välklädda barn
från bruket började gå öfver gården och slutligen hörde man på afstånd
violers och klarinetters ljud och såg på vägen en skara ungdom parvis
komma tågande med musiken i spetsen. De togo också vägen öfver gården och
ämnade sig ned till majstången. Den skulle stå på en slät plan mellan
alléen och sjön och här var ett lif och en rörelse. Alla hjelpte till vid
stångens prydande och hvart barn kom med sin förning af kransar och
blommor. Öfver den stora grinden som förde upp till herrgården var en
ståtlig-äreport och godsets drängar hade midt i den sjelfva anbringat en sorts
transparent med husbondens namn uti. Hela godsets qvinliga befolkning
var samlad. Gamla gummor som knappt kunde gå och lindebarnen dragna
i vagnar eller burna på armarna. Alla snygga, vänliga och glada och det
var ett helsande och igenkännande utan ända.
»Ah hvad lilla fröken har växt!» och »se god dag, mor Stål!» »små
herrarne bli större för hvart år!» Så pratade man och hjelptes åt tills den
herrliga stången var prydd och färdig. Nu kom herrskapet ned genom
alléen, pappa och mamma, farbröder och fastrar och nu skulle stången hissas.
Man fastade långa tåg i den, alla handfasta karlar stödde under med
stänger. Farbröderna, pappa, bokhållaren, inspektoren, alla skreko ocli
kommenderade om hvarandra och slutligen reste sig stången grann ocli prydlig
med tuppen så stolt i toppen. Karlarne hurrade, musiken spelte upp och
nu började en polska af små och stora som i stora krokar ringlade sig kring
stången på planen. Skratt och munterhet ljödo vidt omkring och öfver den
lugna sjön strålade qvällsolen med glödande guldfärg och majstången
svängde sina blomsterprydda armar, som om den sjelf ej kunde stå stilla af bara
glädje. När solen gått till hvila i sjön fingo vi barn återvända hemåt, men
innan herrskapet skildes från sitt folk hurrades än en gång ocli svängdes
med hattarna och jag undrade alltid livarföre rättaren började först ocli höll
i längst. Gamla mor i Haktorpet gjorde oss sällskap uppför alléen ocli
talade om alla sina lidanden med den svära hostan; fick löfte på en kopp
boning och bjöd småherrskapet komma och smaka på hennes hallon när de
blefvo mogna.
Vi små kröpo ned i våra mjuka sängar, trötta af glädje, men på lo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
