Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver, att vi trodde djuren om att förstå och känna så litet, emot hvad de
ändå verkligen gjorde.
Men medan vi nu äro midt i Augusti och dess glada sysselsättningar,
kommer jag ihåg en sak, som vid denna tid på året är många små gossar
och flickor till bra stor fröjd, ja kanske roligare än alla deras lekar och
öfriga företag under alla de andra månaderna på året. Jag menar:
skördandet af de s. k. »missionsfälten». Hafven I hört talas om hvad det är?
Det skolen I få höra, men då måste jag först berätta för er en historia, och
det är en sann historia, som hände i verkligheten för några få år sedan:
Det finnes ett stort vackert gods i en bördig trakt af Sverige, som
en grefve rår om. På godset finnes det en hel mängd underhafvande, och
några af de underlydande bönderna arrendera delar af egendomen. En dag
på våren kom en prest resande till herregården, och på eftermiddagen höll
lian missionsbön i skolsalen, hvarest många af godsets befolkning voro
församlade. Han talade mycket om hedningarne och deras nöd, och
uppmanade de församlade att söka så mycket som möjligt bidraga till deras
frälsning. Och han kunde tala så, att det gick till hjertat på hans åhörare, ty
han hade sjelf varit derute i hednaländerna och sett med egna ögon huru
de arma hedningarne gå till sina stygga afgudar, som bara äro gjorda gudar
af sten eller trä och hvarken kunna se eller höra, tala eller gå. Men de
tro att dessa döda afgudar skola hjelpa dem om de bara ropa riktigt högt
och länge, och slå och pina sig sjelfva, samt offra både djur och menniskor
åt afguden, ty de tro att han tycker om sådant. Ja det har händt otaliga
gånger, att far och mor hafva tagit sina små barn och mördat dem och
kastat dem åt afguden för att blidka honom, om de tro att han är ond på
dem, och så göra de allt möjligt ondt och syndigt för att göra sina afgudar
och sina onda hjertan till viljes. De stackars, stackars menniskorna, de
veta ju ej livad rätt och orätt är, ty ingen har lärt dem det. De hafva
ingen bibel, inga kyrkor, inga skolor, der de få höra talas om den ende
helige och kärleksrike- Guden och om den käre Frälsaren, som älskade oss så
mycket att han ville dö för att frälsa oss från allt ondt, göra oss till sina
lyckliga barn och låta oss få komma upp till Gud och alla englarne i
himmelen när vi dö. Tänk, alla små hednabarn få aldrig höra talas om den
store Barnavännen, om himmelen och englarne, utan de få i stället genast
från början lära sig att vara rädda för afgudarne och för alla stygga
menniskor rundtomkring dem, tills de blifva lika stygga sjelfva och dö utan
hopp om uppståndelse och evigt lif. Och när de skola bedja till sina
afgudar, få de lof att visa sig riktigt glada och muntra om de än äro aldrig
så ledsna, ty annars blir guden ond och låter någon olycka komma, tro de.
Hvart skola då alla sorgsna och bekymrade taga vägen för att få
liugsva-lelse! — Och tron icke, att det endast är några få ställen på jorden, der
menniskorna äro så olyckliga. Ack nej, största delen afjordens folk gå
ännu i hednamörkret. Yeten I, huru många menniskor det finnes på jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
