Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla olika folkslag sammanräknade? 1,260 millioner. Ock veten I, huru
många af alla dessa det är, som känna den ende sanne Gudens namn? Blott
300 millioner. Således finnes det ännu i dag 960 millioner hedningar på
jorden. Hvilka otaliga skaror, som just nu i denna dag böja knä för af-,
gudar, och huru många, som längta efter något bättre, men icke kunna finna
det, utan dö i förtviflan! Så fortgår det tills de kristna komma till dem
och läsa bibeln för dem.
Detta och mycket mera talade presten på skolsalen, hvilket jag nu
icke hinner berätta för er; men viljen I höra mera om hedningarne, så
bed-jen er pappa eller mamma att berätta mera, eller läsen sjelfva derom i
missionstidningarna.
När presten slutat sitt tal och gått ut, steg en af de förnämsta
bönderna upp, hvilken arrenderade 2 hemman af godset, och sade till sina
kamrater: »Vill ni hjelpa mig, go’ vänner, så ska’ vi odla opp den der stora ön
härutanför, som hör till mitt arrende, och hvad som sedan växer der, ska’
vi sälja och lemna pengarne åt missionen, så att de stackars varelserna
kunna få prester och biblar till sig, som lär dem bättre»? En hel mängd
af röster svarade: »Ja, jag vill hjelpa dig att arbeta för hedningarne»! Och
så komrno de öfverens om när de skulle begynna.
Tidigt en vacker solljus morgon såg man en mängd båtar skjuta ut
från stranden och styra kosan till den omtalade obebodda ön i sjön.
Bonden med hela sin familj och en hel skara af det öfriga folket sutto i båtarne
med spadar, flåhackor och räfsor i händerna. Grefven sjelf var med och
hans små barn, samt några andra. En morgonpsalm uppstämdes i kör med
ljudeliga röster under det att båtarne gledo fram öfver vattnet i den friska
morgonstunden, och de vaknande foglarnes qvitter svarade från skogklädda
stränder. Så steg man i land, fastband båtarne och grep verket an med
muntert mod. Och ni må tro, det var icke ett så litet företag att förvandla
den vilda ön till åkrar och ängar. Der voro så många stora stenar, som
rullades bort ända ned i sjön, och så mycket gammalt ris, som räfsades
ihop och brändes upp med alla gamla stubbar. Och så tog man till hackor
och spadar och gräfde i jorden mellan bergen, och se! der var präktig svart
mylla, som såg lofvande ut. På andra sidan af den bergiga ön var en
naturlig ängsmatta, full af stora ekar och andra löfträd ända ned mot
stranden. — Så arbetade man hela dagen, grefven i spetsen med flåhackan och
hvar och en af de öfriga efter sin förmåga, både stora och små. Afven
barnen fiugo vara med. De plockade bort risqvistar och småsten, som lågo
i vägen för spadarne, och de som icke kunde göra detta, hämtade vatten
och buro omkring till de ifriga arbetarne. Middag hade man medtagit. Den
dukades upp på gräsmattan under en lummig ek och smakade förträffligt.
Så hvilade man sig en stund i skuggan, och stärkte sig med att sjunga
sånger till Hans pris, som gifvit oss så mycket bättre än de arma
hedningarne. När qvällen kom var verket nästan fullbordadt — mänga händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
