Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas att I en annan gång låten oss veta huru det ser ut hos er. Alla halVa
vi säkerligen den åsigten gemensam, att alltifrån December månads första
timme har hvarje dess dag och stund blott ett egendomligt intresse, det
nemligen att föra oss närmare till jul, hvilket vi riktigt otvetydigt Icänna,
på samma sätt som då man om sommarn sitter i en båt på rinnande vatten
och märker huru den liksom sjelfmant glider mot ett önskadt mål, en grön
udde omgifven af hvita neckrosor eller något annat vackert och ljufiigt.
Alltså: låt oss då bara tala om julen! Vi kunna ändå börja med den första
December, ty är det redan då så mycken snö i skogarne att timmer och
ved hemforslas, så göra vi genast upptäcktsresor på de nya vintervägarne
för att speja efter riktigt vackra julgranar. Alla arbeten och alla
uträkningar hafva afseende på julen. Huru ofta i denna månad tömmes på bordet
små sparbössornas innehåll, hvilket räknas och omräknas, och storartade
planer uppgöras om julgåfvor till pappa, mamma, syskon och tjenare,
beledsagade af både tveksamma och förhoppningsrika undringar huruvida
slantar-ne månde räcka till allt detta. Går någon för sig sjelf och ser knipslug ut,
så är det säkert att han tänkt ut något puts till julen. Rota sig några
tillsammans, hviskande, och yttra sig sedan i mystiska ordalag, så må de
andra vänta sig någon surpris, hvilken man fåfängt må försöka utgrunda före
jul. Ar någon sjuk, så tycka vi att »det gör ingenting bara han blir frisk
till jul». Den som varit sparsam, tittar så belåten i sitt lilla skrin på alla
under årets lopp samlade granna karameller och konfektbitar, mönstrar och
skrinlägger dem ånyo till julafton då han vill traktera hela huset. Med
ånger och ruelse öfver egen glupskhet betraktas den flinthårda delikatessen af
dem som uppätit sin andel i dess första tillstånd och nu hafva ingenting att
bjuda. Vid denna tid ingifver allting en känsla af festlig förbidan, till och
med åsynen af spillångorna der de ligga i en stor så och tjockna af idel
förnöjelse att få bli julmat. Och huru »rysligt roligt» är det när det blir brådska
i huset: tvätt till julen, brygd till julen, slagt till julen, hakning till julen,
i synnerhet den sistnämnda som sker dagen- före julafton, då får man riktigt
begrepp om hvad ett så kalladt »bakelse-kolorum» är för någonting. Allt
hvad lif och anda har fantiserar i mjöl och deg. Alla tårtor, kakor, kusar,
kringlor, julboAar m. m. skola nu tillverkas, och hela husets personal vill
vara behjelplig i bagarstugan. Också finns ingen så vidunderlig figur i
naturen som man ej söker afbilda. Så bakade en gång en af gossarne ett
ångfartyg, med hjul och skorsten af saffransdeg, samt rök och ånga af
korinter. Till och med vår långe närsynte magister fick ett köksförkläde för
sin tunna mage, och åstadkom efter ett omåttligt mjölande och många
besynnerliga åthäfvor, slutligen en slags bulle, som omöjligen kunde förliknas
vid någonting annat än en gråsten och den så natursann, att sjelfva
Hum-boldt kunnat blifva lurad att anse den tillkommen i rullstensperioden. Och
mot aftonen, då alla våra händers verk voro färdiga, lågo uppradade på långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
