Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord, brickor och fat, ack, så roligt att gå ocli se och smaka, samt beundra
huru de växt till sig i ugnen!
Sedermera hela qvällen fordras ifrigt brådskande flit för att hinna
klippa alla granna pappersremsor, guldstjernor, m. m. till julgranars och
kålrötters utstyrsel. Det klädes nemligen mer än en julgran, ty med
mjölkbudet på julaftonsmorgon skickas alltid, såsom julhelsning från landtbarnen till
deras vänner bland stadsbarnen, en eller flera granar, som derföre aftonen
förut måste vara i ordning. Af kålrötterna skall göras julljusstakar åt de
barn i grannskapet, som af sjuklighet eller annan orsak icke kunna komma
fram till oss på julafton. Emedan de bo midt i skogen så tycka de att
granar icke är någonting rart, men en grann kålrot väcker deras förtjusning.
Präktiga äro också dessa när de blifvit tillbörligt behandlade: man tager
nemligen stora kålrötter, afskär något af ena ändan så att de kunna stå,
och gräfver ett litet hål i den andra att sätta ljus i; de beklädas med
brokiga papper, hvarpå klistras gyllene stjern or och krumilurer och öfverst en
ringkrage af finkrusadt hvitt papper till ljusmanschett; så se de rätt
ärevördiga ut, hafva vålnad af någon tjock katolsk biskop i sin grannaste kåpa.
Efter alla dessa dyra pligters skötande gå vi naturligtvis mycket
trötta till sängs, förmå blott, innan vi djupt insomna, att med lycksaligt
leende hviska: »i morgon är julafton».
På morgonen väckas vi af pappa, som står på barnkammartröskeln,
så vänlig att skåda, och utropar halfsjungande: »Vaken upp barn! nu är det
jul och jul och jul!» Genast lyfta vi våra lmfvuden från kuddarne och
instämma på samma melodi: »nu, nu är det jul och jul och jul!»
När vi blifvit klädda och komma ut i förmaket i den bleka gryende
morgondagern, blifva vi så högtidliga; det ser så festligt ut,
hvardagsöfver-draget är taget af möblerna och de rena hvita gardinerna skina så
utomordentligt vackert, tycka vi. Det är så tyst och stilla, allt stök är slut;
hög-tidsfriden har trädt in i huset. Det första, som fäller oss i ögonen utanför
fönstren, är en stor sädeskärfve, på en lång stång fästad vid
trädgårdsstaketet. Så bjudas alla små foglar att dela vår fröjd. Hvarföre skulle icke
också de få veta af att det är jul?! Så snart det blir full dager komma de
allt flere och flere tills hela kärfven blir som en bukett af foglar, och vi äro
nära att glömma vår frukost af deltagande för deras.
Ladugårdsmor kommer in och ber mamma gifva henne en stor
guld-pappersstjerna att fästa i fähuslyktan; ty på juldagsmorgonen vill hon att
korna skola få se stjernan. Då lyser hon på en ko i sender, sticker en
brödbit i hennes mun och hviskar i hennes öra: »Majros! du skall veta att
nu är det jul. Brunetta! du skall veta etc.» och så hela raden igenom.
På förmiddagen lijelpa vi med prydandet af vår gran, hänga den full
med äpplen och annat godt, binda på dess qvistar många små kulörta
ljuspipor och sätta ljus i dem. (Icke förglömmande ljusen till kålrötterna, hvilka
nu tillika med bullar och småböcker afsändas dit de skola.) Då middags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
