- Project Runeberg -  Året. Teckningar ur barndomslifvet /
135

(1868) [MARC] [MARC] Author: Thekla Knös
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

harpa. Bottnen öppnades, och ut kom — väl icke prinsessan Aslög, men
hennes egenskaper, splittrade, personifierade, representerade. Så
uppenbarade sig nemligen hennes qvickhet och vett i Kellgrens skrifter, hennes
jungfruliga behag och älsklighet representerades af Franzéns sånger, hennes
nordiska friskhet och kraft af Runebergs, och så vidare. Slutligen framkom
äfven harpans egen harmoniska ande koncentrerad uti Beethovens »Adelaide».
Allt utdelades så, att hvar och en fick den souvenir af Aslög, som för
honom eller henne bäst passade. Emellertid hotade det att bli eldsvåda i
jul-engelns ljusa tupé, han började se något sclmckmatt ut, måste nedlyftas från
sin höga position, uppqvickas med kakor och kringlor, samt befann sig
sedan rätt väl bland menniskors barn i det låga gruset. Nu inkom allt
stat-och tjenstefolket med barn, gubbar och gummor, för att önska och önskas
»god jul». Det skulle talas, trakteras och drickas skålar. In kom sjelfva
tomten. Enligt diverse käringars försäkran, hvilka förut förmenat sig hafva
sett »gårdstomten», skulle det vara en liten gubbe klädd från topp till tå i
svart lurfvigt skinn. Och tänk! de hade nog sett rätt, ty precis sådan
uppenbarade han sig nu då han drog in julbocken, en långhornad bestia af
halm, hvilken släpade efter sig en kälke, lastad med julgåfvor åt folket.
Jovialisk och välmenande var tomten, allestädes var han ock närvarande den
qvällen; en gång kom han in och berättade, att han varit i hönshuset och
hört ett rysligt kackel, ty der pågick som bäst ett representantval, så
lifligt som trots något sådant i norra Amerikas förenta stater, hvilket
(höns-representantvalet nemligen,) hotade att spränga hela unionen. Tomten såg
rätt bekymrad ut. Men en stund sednare inkom han triumferande,
beprisande den oinskränkta rösträttigheten, bärande i en korg den allraprydligaste
af alla tuppar, hvilken stursk och hetlefrad såg sig omkring, kacklande åt
höger och åt venster, och slängde en papperslapp, som var fästad om hans
hals; det var hans fullmakt. Adresserande sig till de unga, talade hans tolk,
tomten, och sade:

Vi, tuppar och hönor och kycklingar små,

kuckeliku!

Vi ville så gerna hos er helsa på

i julstugan nu,

Och önska er alla en jul så glad

kuckeliku 1

Men kunna ej komma så lång en rad

som femtiosju.

Mig derför de valde till representant,

kuckeliku!

Jag lofvade också lyckönska galant

båd’ herre och fru.

Till ungdomen har jag dock mest sympati,

kuckeliku!

Handgriplig min önskan till eder skall bli.

Den mottagen nu!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ktaret/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free