Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo
Sigurd Wallin
tid, som hunnit bli i mångt och mycket historisk, fastän vi själva
upplevt den, dess värderikare bli dylika skildringar, även om de sakna ali
händelserikedomens krydda och till formen hålla sig på det
rättframma uppräknandets förtroendeingivande plan. Vi äga här
möjligheten att resa en minnesvård över den föregående generationen av
en saklig verklighetstrohet som ingen annan. Och det torde vara
ofrånkomligt sant, att det är lättare att göra reda för en gången
period än för gårdagens och nuets, även om det kan kräva mer
eftertanke i fråga om alla halvglömda detaljer. Vi skulle alltså kunna skapa
oss en händelselös historia, ge fortvaro åt det dagligas jämnlöpande
maskineri nere under händelsehistoriens stora drama. Den som i vår
tid vill skriva vardagslivets memoarer kan lugnt se på händelsebullret
under samma synvinkel som den romantiske naturskildraren
Linnerhjelm antyder i ett företal: »Medan stormarne skaka hjessan af de
Lindar, i hvilkas skugga min hydda hvilar, flyter min lefnad som
namnlösa bäcken i gräsets veftande famn».
»Jag vill hålla före», yttrade för icke många månader sedan
godsherren i ett förnämt gammalt herrgårdshem, »att lantjunkarens liv
är något i och för sig säreget, som icke bör förbises vid en skildring
av svensk kultur.» Och man är genast färdig att ge honom rätt, redan
när man hör en sådan detalj från traktens herrgårdsliv ännu i dag,
som den rangordning herrgårdskuskarna noga iakttaga sinsemellan,
bunden icke till deras egen ålder och personliga värdighet, ej heller till
husbondens ställning och rang. Ty vid bjudningarna företaga dessa
kuskar sin promenad från stallet till tjänarematsalen efter en strikt
ordningsföljd gårdarna emellan, vars ursprung torde vara dem och
deras herrskap lika främmande. Men det förvånar ej, att mången
blick från salongsfönstren med intresse kontrollerar, om denna sed
håller i sig. Tidstermometern visar så många fluktuationer just på
herrgårdstraditionernas område. Det berättas också att det ej är så alltför
länge sedan, som grevens fyra betjänter på ett förnämt östgötaslott
bebodde ett stort rum med en säng i vardera hörnet och trots
personväxling alltid buro samma namn, Österman, Söderman, Västerman
och Norman, på samma sätt som de indelta soldaterna, och att med
namnen följde vissa noga bestämda sysslor. En tradition, som ännu
alltjämt lever som barndomsminne hos berättarinnan, förtäljer från
en småländsk herrgård, hur det stora bordet mitt på golvet i köket i
den ena flygeln, om dagen använt som matbord, på aftnarna förvand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
