Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo
Sigurd Wallin
von Saltza haft tillfälle att i sin ungdom sammanträffa med personer,
som till och med varit tillsammans med Karl XII. Hans detaljerade
skildring av måltiden på Aspenäs kan därför vara grundad på en
direktare tradition, än det vid första påseende kan synas möjligt.
Kung Karl hade särskilt bestämt låtit säga fru Märta, att hon ej fick
sätta ett fat mer på bordet, än hon var söckendag plägade hava. Vid
kungens ankomst med generalitetet stod bordet dukat i den stora
herrestugan men utan både mjöd och vin. Gott öl var fyllt i en stor
silverkanna och på en pall vid skänken stod en ovanligt stor tennkanna
med öl och på skänken tolv förgyllda silverbägare. På denna stod
också framsatt ost, smör och kallt kött.
Det finnes i greve von Saltzas livfulla berättelser om föräldrarnas
liv på västgötska gårdar under frihetstiden också flera antydningar
om matordningen. Rikedom och armod växla i dessa berättelser med
sagans hastighet, och vid ett tillfälle då fattigdomen häftigt fallit över
familjen, skildras situationen så: »Min mor gick åt köket, den gamla
hushållerskan madam Wangborg satt sovande och halvfull på en bänk.
De gröna sockerärterna stuvades, de små majrovorna stektes, sill
anrättades och dessa rätter tillika med ölost var en härlig måltid i ett
hus, där bristen var så rådande.» En annan dag hade jägaren medfört
två änder: »Min mor stekte dem tillika med brynta rovor, och det
blev en smaklig rätt. Kumminsoppa med förlorade ägg utgjorde
nu middagsmåltiden, och det fattiga herrskapet, som varit vant vid
kräsligheter, åt sig mätt av denna tarvliga måltid.» Det låter litet
annorlunda när samma herrskap rest på besök till den rika arvtanten
fröken Greta Kruse på Hofgården på Hisingen. Där ges
söndagsmiddag med prästen, klockaren, länsmannen och flera gäster och
utom jättestora silverkannor med rhenskt vin och öl serveras här kokt
fläsk och korv, griljerad kalvbringa med murklor, en stor stekt gris
med citron i mun, stekt häljeflundra och kokt vittling, ostron och
hummer till överflöd, gräddvåfflor så stora, att de skylde hela
tallriken och därtill sylt av björnbär.
Johan Ekeblads antydningar om matordning tillhöra visserligen en
tidigare period, men han rör sig i samma västgötska trakter. Han var
1651 på hösten ute på turer till släktingar och vänner på gårdarna
och sitter på Håkantorp och skriver hem till »sin käre farkär» allt
vad som faller honom in »hälst emedan jag dock intet mycket att
göra haver, förty vi sitta och vänta här hos Sitton på, att kålen skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
