Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo Sigurd Wallin
stod taklös med åtta oinredda rum, matsalen utan golv var överväxt
med allehanda sorters småskog, och de andra rummen med tistel och
törne. Hela gården framför byggningen var överväxt med manshöga
enbuskar, i trädgården fanns en surapel, ett stort päronträd och tre
stora granar, nedanför var ett djupt kärr, ett tillhåll för änder, ormar
och ödlor.» Resultatet var, att »på tio års tid blev det hiskeliga
rövarenästet Åsakatorp förvandlat till en av de gladaste och prydligaste
herregårdar i hela orten». När den forne hovmannen sedermera hit
hemför sin brud, beskrives hemmet i detalj, och rörande ett av de
viktigare rummen kan ett utdrag här vara av intresse: »Sängkammarens
väggar voro behängda med turkiska tapeter, ärvda av förfäderna
efter den rika Catharina Makeléer, som hade nitton stora skepp, när
hon dog, utom stora lantegendomar. Sängen var av rödrutig
nättel-duk, och den stora soffan var klädd med blått nanking. På väggen
satt en liten spegel med bildhuggeriram, förgyllt lövverk och gröna
ränder. Därunder stod ett bord av valnöt, prytt med en brokig
porslinskruka och tvänne större brokiga japanska muggar, några
gammaldags höga tekoppar, en stor pokal av kristall, och det glaset,
konung Karl X hade druckit ur, då han gästade presidentskan
Makeléer i Göteborg. På andra sidan av fönstret stod min fars så kallade
pulpet, vilken stod på en betsad sängbyrå. Fyra gammaldags fåtöljer
och sex stolar utgjorde resten av rummets möbler.»
Det var från denna relativa ståndsmässighet, som den unga
familjen genom ett brutet löfte om ett stort arv hastigt störtades i den
fattigdom, som var de ovan antydda matbekymrens orsak. Denna
situation ger anledning till att blotta de hinder, som — här i baron
Ahlströmers provins och i hans tid — reste sig emot, att en dam av
stånd försökte sig som självförsörjande. »Min mor hade medfört sin
kammarpiga, som var mycket snäll att sy. Min mor gjorde uppsatta
mössor samt så kallade kurvkragar av silke, broderade bröstlappar och
kragar m. m. Dessa såldes av kammarjungfrun under namn av, att
det var hennes arbete. Detta fick gå ganska tyst, ty min far, i vars
ådror det gamla härmästareblodet rann, kunde icke tillåta, att hans
hustru arbetade för att förvärva penningar.» Men för husets egen
räkning kunde adelsfrun öppet arbeta, även med tungt och strängt
arbete: »Det hände en dag, att hushållerskan och min mor hade var
sin väv. Den var av fint blångarn och skulle bliva domdrällsservetter.
De började tidigt en sommarmorgon, och skulle de kappas om, vilken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
