Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bergsmansby. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En b er gsm ansby
63
Bild 27. Bråfors med kolhusen, sett från norr.
Teckning av Fanny Ekbom 1880.
marken såddes fallråg och vete. Där blev sedan god betesmark. Även
fiske och jakt hade man att ta hand om. Marknader besöktes i
Norberg och Hedemora. I sistnämnda stad skaffade man sig hästar,
hälsingelin och renhudar. Till Västerås kom man mera sällan, och dock
torde väl järnet före kanalens tillkomst ha forslats dit, såsom det varit
vanligt vid många andra hyttor. Utbytet av jordbruk och
järnhantering var i hög grad växlande under olika år. De gåvo nog ungefär
samma utbyte. Någon rikedom samlade man knappast under den
nedgångsperiod, som man nu kan minnas. En gård kunde årligen
producera i medeltal 1,000 centner järn. Nettot härav blev ej mer än
omkring 1,000 kronor, vartill kom ungefär lika mycket från jordbruket.
Allt var så billigt då, att det gick bra att reda sig på detta, men längre
tillbaka betydde järnet, som skänkte kontanter, oändligt mycket mer.
Sverige är ett gammalt industriland. Sedan tidig järnålder har
järntillverkning varit i gång i svenska bygder, till en början dock blott där
myrmalm kunde uppletas, men det är stora områden, som givit denna
»nyttighet». Om industri i verklig mening kan man egentligen icke
tala, förrän en bergshantering kom igång och sedan denna under
medeltidens förra del började förvandlas från enbart småhantverk till
stordrift. Det märkliga är emellertid, att denna ombildning skett
gradvis och icke helt genomförts förrän i vår tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
