Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bergsmansby. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Sigurd Erixon
Bild 28. Avtacklad jakt, nu -pråm i Söderbärke. Teckning av Ferdinand Boberg.
Gruvorna inta härvid en särställning. De måste ofta skötas som
storföretag. Redan på 12- och 1300-talen finner man, att en
invecklad organisatorisk apparat för detta ändamål kommit till stånd under
statlig kontroll i Falun, Norberg och västra Närke. Annorlunda med
järntillverkningen. »Then wälsignelse af metaller och mineralia, som
Then Store Skaparen nedlagt uti många af härwarande berg och
jor-denes osynliga rum, har kommit thet folk till näring och utkomst,
som ej äger then förmohn, at wid öfra brynen af wår jord, så berga
alt, hwad thy til sina behof tarfwar», säger kronofogde Mozelius år
1791 i sin bergslagsskildring. I nära fyrahundra år hade då masugnar
flammat i alla de byar, där det fanns vattenkraft och möjlighet att få
malm. Järntillverkningen bedrevs här allmänt av landsbygdens
befolkning själv ute i byarna vid sidan av jordbruket. Det är denna dubbla
egenskap av industriman och bonde, som ger bergsmannen hans
karaktär. Stora delar av vårt land ha sålunda tidigt industrialiserats, och de
bygder, som starkast specialiserat sig på bergshanteringen, framträda
redan före masugnens tid i administrativt hänseende som särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
