Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V år t äldsta näringsfång
137
också esomoftast, att väldiga hjordar av bölande
grå-sälar vältra sig på de kala bådorna, baskande och
grymtande i solskenet som tjocka badgäster på en
fashionabel plage. Men inte förr, än de ligga så tätt,
att lägret, den sammangyttrade massan av grågula
kroppar, täcker nästan hela bådan — det syns i tub
från en utkikspunkt på Harstena — lönar det sig att
gå ut på sälslag. När den dagen kommer och vind
och väder i övrigt inte äro olämpliga, är hela byn
mobiliserad på ett ögonblick. Byordningsmannen
behöver bara gå ut på backen och ropa, så äro de tolv
jägarna i laget strax redo. Var och en kommer, klädd
i storstövlar och grova arbetskläder och försedd med
sitt vapen, knopen, en lång klubba, bild 6, vanligen
av en ung ek, avtagen ett stycke ned på roten, så att
den slutar i en krökt klump. Denna har oftast något
järnbeslag, en grov märla eller ett stycke bandjärn på
sig för att öka tyngden och effekten — eljest ser den
nog ut, som den gjort, sedan stenåldersfolket i urtiden
först lärde sig bruka tillhyggen i striden. Annars
behövs ingenting annat än ett par små järnbroddar att
binda under hålfoten för att slippa halka på de våta
hällarna.
En präktig storöka, bild 4, ligger i hamnen, med tre
par årtullar och bred nog för att ros av sex man,
medan en sjunde sitter till rors. De andra ta plats
mellan tofterna, och så bär det av, helst i kvällningen eller
strax före dager. Numera bogseras roddbåten i regel
ut till närheten av bådorna av en motorbåt; förr satte
man segel, om vinden var lämplig.
Men när man kommit upp i lä om den plats, där
angreppet skall sättas in, och rott sig fram i skjul av
framförliggande klippor så nära man kan — ingen
tvekan råder om hur kosan under de givna
förhållandena skall läggas — ros den stora båten tyst och med
fräsande fart in på målet. Varje man sitter eller ligger
så lågt han kan. Vågsvallet och sälarnas
tusenstämmiga tjut förtaga varje ljud, när man lägger till under
Bild 6.
’Skälknop’, klubba
av ek från
Harstena. Nordiska
museet.
Svenska kulturbilder II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
