Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt äldsta näringsfång
Bild ii. Sältinor. Östergötland.
av fem resliga, unga karlar med månadslång skäggstubb och
blodfläckade vadmalskläder, omgivna av vapen i alla vrår under sitt öppna
’tjäll’.
Vare härmed hur som helst, så är det i varje fall säkert, att i och
med bössan en ny ålder inträtt i säljakten. Jägarens utsikter ha med
ens ökats betydligt. Både från båt, från land och på isen kan han
numera nå det flyktiga bytet på längre håll, än vad förut varit
möjligt. Man ser också, att just för sälskyttet tidigt nog tillverkats bössor
med ovanligt stor skottvidd. Detta sker i äldre tid väsentligen
genom att öka vapnets kaliber och, som följd därav, godsets grovlek.
De gamla, med flintlås försedda sälbössor, bild 13 a, som ännu, ehuru
oftast omgjorda med knallhattslås från mitten av 1800-talet,
anträffas här och var i skärgårdarna, påminna faktiskt snarare om kanoner
än om vad vi mena med handeldvapen. Men så äro de också i stånd
att fullt träffsäkert slunga en stundom mer än 15 mm. grov
rundkula på 50 stegs håll, ett resultat, som måste förefallit underbart på en
tid, då det i arméerna inte sköts förr, än man såg vitögat på fienden,
och om man ville vara säker, kommandot »ge fyr» avgavs, strax innan
man kunde nå motståndaren med bajonetten. Dessa grova sälbössor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
