Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötsk trädgårdskonst. Av Bengt Cnattingius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r54 Bengt Cnattingius
med trädgården vid Finspång (1668), bild 3. En naturlig
begränsning fick denna trädgård genom strömmen, som omflyter holmen på
vilken slottet byggdes. Här blir trädgården en väsentlig del av själva
byggnaden; den förstärker slottets linjer och blir ett festligt
dekorativt element i en stor byggnadskomposition. Det är barockens starka
formspråk, som här talar. Ännu klarare uttrycker det sig vid den
sällsynt väl bevarade trädgården i Sture fors, bild 1, som byggdes i
början av 1700-talet av Nik. Tessin d. y. Bakom slottet utbreder sig
en långsmal parterranläggning slutande i en boské. Denna parterr
brytes av en i vinkel liggande bredare parterr, vars fond bildas av
orangerihuset. Allt är strängt avgränsat från det ogästvänliga
landskapet runt omkring — renässansslottets stora djurgård.
Här kunna vi följa hur barockens arkitektoniska
trädgårdsuppfattning småningom under 1700-talet får vika för romantiska
naturstämningar. Under riksrådet Nils Adam Bielkes tid på 1760-talet
började förändringarna. Huvudparterrens buxbomsritningar borttogos
först och ersattes med »gräsritningar» och smala gångar, som
diagonalt genombröto kvarteren. De försågos med rabatter, som kantades
med rosor, melissa, isop m. m. De klippta granrishäckarna och
gran-pyramiderna ersattes med lövträd. Fontänen i mitten slopades till
förmån för en rund gräsmatta. Boskén i fonden försågs med treillage
med klängväxter i stället för klippta granar, och lövkabinetten
behandlades på liknande sätt. Tidigare hade boskén genombrutits med
en allé, som slutade i lövskogen med ett lusthus. Det ersattes med en
berceau av treillage, och på 1760-talet fick allén efterträdas av en
vacker spegeldamm. Det var under denna tid den mest
genomgripande förändringen utfördes. Riksrådet Bielke beslöt nämligen
utnyttja det kuperade skogsområdet norr och nordväst om trädgården.
Därmed hade han definitivt brutit med Tessins tanke och drog med
full avsikt in naturen i trädgården och förde trädgården ut i
landskapet. Först anlade han ett rundtempel i trädgårdens mittaxel högt
uppe i skogen. När det stod färdigt 1779 hade redan den engelska
parken börjat planeras. Här skapade han en fullt modern anläggning
med slingrande gångar, monument, små vattendrag och holmar, ett
kinesiskt lusthus, en labyrint och vid orangeriparterren en grotta.
Genom väl beräknad uthuggning och gallring av trädbeståndet
åstadkoms en fri och otvungen landskapsträdgård, som effektfullt
kontrasterar mot den gamla trädgårdens stränga arkitektoniska ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
